Brandskydd enligt Indisk lag

I Indien är det liksom i Sverige lag på att alla tågstationer och en del offentliga platser ska ha ett fungerande brandsläckningssystem...

Easy Rider 2.0

Till det facila priset av 50:- hyrdes idag en Royal Enfield av äldre snitt. Utan hjälm och endast iförd shorts och bomullsskjorta utforskades kustvägen mellan Varkala och Kollam. Dottern satt på bönpallen och håll sig krampaktigt fast. Med svenska mått mätt så var detta en ytterst oansvarig handling, som troligen gjort att Socialförvaltningen tagit vårdnaden ifrån mig, om dottern hade varit minderårig. Nu var detta inte i Sverige, så problemet är högst hypotetiskt. Här nere är man oftast 3-5 personer på mopeden, och hjälmar är sällsynta.

Jag hade tidigare lagt märke till att de flesta ägnar sig åt vänstertrafik här nere, så det gjorde vi oftast också.

När gåshuden lagt sig märkte jag att motorcykel är ett otroligt sätt att uppleva Indien på. Man kommer nära kryddofter, avgaser och avloppsledningar på ett helt annat sätt än i luftkonditionerad turistbuss. Man stannar till var man vill och köper ett paket Mariekex och lite mangojuice. Man hittar de där små vägarna som turister annars aldrig väljer. Man hittar övergivna kolonialegendomar och andra spännande platser.

När detta skrivs är hojen tankad och återlämnad. Överlevnadskvoten var hög.
Lite skakis men med en av resans härligaste äventyr på minneskortet och i hjärteroten. Och 50:- rymdes precis i resebudgeten.
En okontrollerbar del av min reptilhjärna har redan börjat smida planer på att återvända hit, köpa en Enfield och sedan köra den till Sverige. De finns nämligen även som Dieselmotorcyklar, och det innebär att man även borde kunna köra dem på rapsmetylester, som man kan tillverka själv.

Fortsättning följer.

En pilot och hans skåpbil

En liten egenhet som jag noterat både på Sri Lanka och nu i Indien är hur grymt impade de verkar vara av allt "kungligt". Överallt kallar de minsta lilla vedbod eller friggebod för "Royal Hotel" och till slut blir det lite komiskt.

Priset togs nog häromdagen när en indier kom i denna pimpade Ford transit med snurrfåtöljer och vinröd plysch i inredningen. Chauffören, som har uppgraderat sig själv till "pilot" påstår att hans skåpbil är ett "rullande palats" och att "Kungen har anlänt"...

Jodå. Jajemen.

Svenska frimärken i Kandy

Jag har handlat med mopeddelar, skrot och gammalt bråte sedan jag var 9 år.
Ändå spelar jag i handelsmännens knatteliga när jag mötte denne benhårde muslimske affärsman i hans bostad. Vi inledde förhandlingarna efter att hans svartklädda fru sprungit och gömt sig i ett annat rum. Snart gick det upp för mig att handel funnits i muslimernas blod tusentals år innan vi hackade fram vår första flintyxa här uppe i nord.

Till slut lyckades jag byta till mig en mindre svensk frimärkssamling, samt en knippe vykort från 40-talet.

Hur dessa varor hamnat hos den muslimske affärsmannen vet bara Gud.
Höll jag på att skriva...

Beväpnade vakter

Lite förenklat kan man säga att befolkningen på Sri Lanka är uppdelad i 28 grupper.
1) De som ska betala sin elräkning den 1:e.
2) De som ska betala sin elräkning den 2:e,
och så vidare.

Detta innebär att det statliga elbolaget hanterar en stor summa kontanter varje dag.
En folksamling utanför ett kontor betyder ofta att många ska betala sina räkningar samtidigt, och det tar tid att skriva ut alla kvitton.

Kontanterna vaktas av dessa herrar, beväpnade med varsin mynningsladdad musköt som Britterna hade med sig vid sitt första besök på denna ö. Typ.

Rånhotet verkar ändå vara minimalt, för ibland ställde de ifrån sig bössan och tog en kopp the.