Livets fönster

Idag fick jag en liten påstötning om min avsomnade blogg. Jag lovade att försöka väcka liv i den igen, även om jag ofta känner att det räcker gott med Facebook. Min ursprungliga ambition, att personligen känna de jag har som vänner på Facebook, är sedan länge skrotad.  Dessutom har jag haft en svacka i mitt skrivande, kanske en slags livskris. Min gamle far dog i somras, och nu är min syster och jag "föräldralösa"... En situation som vi delar med många 60-talister, men flera av mina skolkompisar har en eller båda föräldrar i livet.  En del pigga, andra sjuka och på väg att lämna denna dimension för denna gången, s a s.

Fönstret som jag fotograferade i morse fick mig att stanna upp i morgonkylan, nästan förhäxad. Plötsligt såg jag livets olika faser i mitt eget gamla stallfönster.   Under ett par minuter såg jag kaoset, ordningen, horisonterna, dramatiken - och några av de svarta hålen man hamnar i ibland, när livet stannar upp för några ögonblick, dagar eller veckor.

Nu är det 2016 och även om det finns oro i världen och i vårt land, så vill jag nu ännu mer fokusera på positiva händelser, intressanta möten och kanske en gnutta mer äventyr än vad som 2015 erbjöd.
Under hösten och vintern har jag släppt en del gamla bojor, och ytterligare några ligger risigt till. Från ett ytterst oväntat håll fick jag under augusti-november många lärdomar. Det pirrar fortfarande i magen av förväntan över vad 2016 kan gömma för överraskningar.

Om någon fortfarande minns denna bloggen, eller om den kommer att läsas av någon i framtiden vet jag inte. Men idag är iallafall ambitionen att någon/några gånger per vecka skriva något om miljö, hälsa, återbruk, utveckling eller närbesläktat ämne. Kanske jag bara delar med mig av något jag spontant gillar. 

Allt gott
Anders