Nästan religiöst...

Idag tänkte jag så här:

Om man har inställningen att man har någonting att lära från alla människor man möter, då kanske man också kan lära sig något från alla de religioner man möter.
I detta fallet var det sista raden som jag verkligen fastnade för.

Vill därmed skicka ett leende från Indien till övriga världen.

Dessutom är det ju fredag!

Apor på Ashram

På vägen ner från berget vandrade jag barfota så tyst på stigen att jag fullständigt överraskade denna flocken med apor. Förmodligen kunde de känna att vi var släkt, för de lugnade sig snart, och lät mig vistas på 1-2 meters avstånd.

Allt kändes fint tills en annan apa, från en helt annan släkt dök upp. Han var visserligen snäppet kortare, men betydligt mer aggressiv. Ganska snart utbröt värsta apkriget, med mig i mitten.
Det kändes lite som en AIK-läktare, fast utan rånarluvorna. Jag kände att jag inte ville bli inblandad, och retirerade försiktigt baklänges.

Nere på Sri Ramana Ashram igen satte jag mig en stund och spanade efter människor med lyckliga ögon.

Jag fick syn på en asiatisk ung man, och kände att jag gärna ville intervjua honom om Lyckan. Tyvärr hade han ingen tid därtill, och hastade bort mot matsalen.

Det enda sällskapet för mig var apan på nedre bilden. På ett stort socialt nätverk försökte jag skämta, och antydde att denna s k Kak-apa inte fick förväxlas med en annan art som kallas Makak-apa.

Den enda som verkade fatta denna smått geniala ordlek var en bibliotekarie från Skåne.

Publika flatulenser

Det finns ett ämne som jag länge har tvekat inför att beröra i min spalt, men idag nådde jag verkligen vägs ände. Nu måste detta ventileras, om uttrycket tillåts.

Jag talar om publika flatulenser.

Som resenär i Indiens landsbygd kan man omöjligen undvika att konfronteras med detta, lite komiska ämne. Jag läser på ett stort IT-baserat uppslagsverk, att flatulenser i offentlig miljö kan uppfattas som genant, eller tabu.

Detta kan ni fetglömma i Indien.

Idag satte jag mig på en trottoarkant (Vissa trottoarkanter är ca 50 cm höga och lämpar sig bra som sittyta, men är inte helt enkla för rullstolsburna) och skulle inta min fruktfrukost i det folkvimmel som jag älskar att betrakta.
Ca 3 meter västerut stod fyra herrar och samtalade. Tyvärr hade jag ingen utrustning för upptagning av rörliga bilder med ljud, men om jag hade haft så hade inspelningen sannolikt blivit viral i samtliga världsdelar under dagen.

Dessa herrars samtal ackompanjerades nämligen av en veritabel flatulensorkester inkluderande såväl stråkar som de flesta tänkbara blåsinstrument. Under den kvarten som jag tvingades lyssna på detta hade de lätt kunnat värma halva Vallås under en iskall februarinatt.

Ett oförglömligt reseminne, som dessutom förankrats väl genom att mer än ett sinne varit aktivt vid memoreringen.

Nötkrossaren och hans firma

Serien "Enmannaföretagare i Iniden" fortsätter, och närmar sig nu lika många avsnitt som Hem till Gården och Efterlyst tillsammans.

Detta är en av ortens många "Jordnötskrossare".

Stora volymer jordnötter stjälps i baljan, där de krossas, mals och pressas. Oljan kommer ur ett hål som var rent -78 och själva pastan som blir över gröps ur med buckliga slevar och pinnar.

Exakt hur dessa ingredienser sedan förädlas blev jag p g a språkförbistringar aldrig helt klar över. Om ingen från Göteborg klargör det hela i kommentarsrutan så lovar jag att återkomma i ärendet, så att ingen behöver ligga sömnlös och undra vad som hände med jordnötspastan...

Eko-transporter i staden

Att transportera gods med oxe och vagn är ett mycket vanligt inslag i gatubilden.
Otroligt tåliga djur, som inte en blinkar när det kommer en buss i 60 knyck rakt mot det, och som ständigt har ett gäng trehjulingar som ilsket surrar runt omkring.

Vanligt gods på vagnen är storsäckar med ris, cement till byggen, diverse produkter gjorda av fiber från kokosnöt eller bananplantor och liknande.

Det är egentligen en mycket bra och ekologisk transportmetod, åtminstone i de centrala delarna.

Fotografering Baslektion 1 a

Jag är sannerligen ingen skolad fotograf.

Endast med svårighet kan jag förklara skillnaden på bländare och slutare.

Men det är numera inte den stora hemligheten inom fotografering. Idag finns det digitala små underverk med autofokus som gör 80 % av jobbet, och ytterligare 18 % kan du fixa till i ett bildbearbetningsprogram online.*

Däremot är det viktigt med fantasi. Jag tror inte det är en statisk egenskap, den går att träna som en muskel. Att se de fantastiska motiven runt omkring oss som andra promenerar förbi, och ibland kanske att kunna förutse att någonting intressant kommer att kunna komma ur en viss situation eller plats.

Men först måste man rikta rätt ända mot ansiktet och trycka på rätt knapp.

För någon som aldrig hållit i en kamera är detta en stor upplevelse.

* De resterande 2 procenten kan vara de som gör skillnaden mot en riktigt bra fotograf

Andlöst och tandlöst

Dagen har tillbringats på ett s k ashram.

Otroligt starka upplevelser, en del av dem på helt oväntade plan. Damen på bilden utstrålade en värme och tacksamhet, som jag blev väldigt nyfiken på. Tyvärr restes oöverstigliga språkbarriärer som omöjliggjorde någon djupare konversation. Det fanns personer i min närhet som kanske hade kunnat tolka, men jag kände att jag i så fall hade velat förbereda ett litet frågebatteri. Dessutom försvinner lite av magin när allt som sägs ska passera genom en tredje person.

Dessutom "kallade berget på mig". I morgon således besök på Arunachala, det berg där Tiruvannamalais upphöjde man Ramana Maharshi levde.

08.00 i morgon är det en gemensam vandring till den grotta där Sri Ramana mediterade i 17 år. En munk ska tydligen inleda med en enligt uppgift makalös sång, och därefter vill jag känna lite på energin i grottan med en stunds stillhet.
Jag har tur med vädret, och i morgon är det dessutom en stor hinduisk festival.

Total Shorts Makeover

Sådär ja.

Nu ligger mina 30 år gamla kvalitetsshorts hos skräddaren.
Uppdraget består i att sy ihop trasiga sömmar på 4 olika ställen, byta ut en lapp i själva konstverket och komplettera upp med ett nytt tygstycke där det gamla upplösts.

En helrenovering helt enkelt.

Offerten ligger på 30 rupier, men kommer nog att belönas med ytterligare 20 i dricks.
En femma jämnt alltså.

Bleckbockaren

Rättelse:
Från en av mina mer noggranna läsare, en äldre herre med katt, har jag fått mothugg gällande en tidigare publicerad betraktelse.

Min ståndpunkt gällde att vissa yrken nästan är helt borta i Sverige, till en följd av en i vårt land utbredd Slit&slängmentalitet kombinerat med en hög lönebild. (Åtminstone jämfört med Sydostasien.)

För att tydliggöra mig, och det måste man när man har den här typen av patologiska korrekturfreaks i sin Facebookkrets, vill jag komma med följande tillägg:

Dyra grejor repareras även i Sverige.
Billiga grejor, oavsett inköpsort, repareras sällan i Sverige.

Vidstående bild föreställer en av ortens Isolatorbleckbockare.
Han bockar de plastbelagda isolatorerna som används senare av traktens otaliga Omlindningsmän.

Om man ska linda om den elektriska rotorn i en bordsfläkt, så bockar han små bleck.
Om man ska linda om rotorn i en takfläkt så bockar han lite större bleck.
Om man ska linda om rotorn i en startmotorn till en buss, så bockar han stora bleck.